Barnkalas med legobygge

När jag lade mig för att sova var jag förutseende nog att stänga av mobiltelefonen. Nu kunde ingen störa mig. Jag sov till en bit över 10. Nästan 8 timmar blev det. Jag hade knappt hunnit slå på telefonen förrän den ringde. Det var Johan, han undrade om jag ville hänga med ut med hans båt. Tyvärr kunde jag inte det eftersom jag ville bli klar med brandväggen och sen skulle jag på barnkalas. När jag vaknat till liv och ätit frukost satte jag mig vi datorn igen. Jag skulle "bara" en stund i WoW, men fastnade igen! Jag kollade upp när kalaset var och det var flyttat från 15 till 17. Farsan ringer någon gång efter 12. Han vill gratta mig på födelsedagen lite tidigare eftersom han är upptagen imorgon. Vi snackar om ditt och datt en stund. Han nämner att vi (mina systrar och jag) glömde lämna adresser och telefonnummer till farmor när vi var där senast. Jag säger att jag skall påminna dom eftersom jag antar att jag kommer träffa dom båda på kalaset. Efter samtalet återgår jag till spelandet. När klockan blir 16 kommer jag på att jag nog borde åka, jag skulle ju hem till Snorregatan först. Jag behövde ju duscha och raka mig.

Klockan hann bli 16:50 innan jag blev klar och satt i bilen för att åka till kalaset. På väg till Hisingen hade jag sett att det var kö i tunneln så jag ringde till Susanna för att säga till om att jag troligtvis blev en aning sen. 17:15 var jag framme och klev in på kalaset. Snacka om att det behövs en ny tunnel till Hisingen! När det inte är någon kö, kör man mellan Brodalen och Snorregatan på ganska exakt 15 minuter. Då håller jag mig faktiskt till hastighetsbegränsningarna. Är det lite kö i tunneln tar det genast 5-25 minuter extra. På kalaset möts jag av en Albert som är utklädd till prinsessa... Han har fått lite väl tjejiga leksaker tycker jag. Prinsesskläder, smyckeskrin med speldosa samt en massa annat med prinsess-tryck på. Tur jag köpte en redig legolastbil! Enligt utsago hade jag också några tjejiga leksaker när jag var liten. Jag minns att mamma berättat om att jag hade en dockvagn som jag brukade bädda ner diverse mjukisdjur och nån enstaka docka i, sen körde jag rally med den tills dom trillade ur. Jag kommer inte ihåg det men det låter som något jag kunnat göra.

När Albert slitit av pappret på legokartongen så tappar han intresset direkt. Snyft, han gillar inte min present, tänker jag. Men den kommer fram lite senare och då sitter vi tillsammans och bygger lego. Ahh, den som ändå fick vara barn igen! Kunna bygga lego hela dagarna utan några som helst förpliktelser. Till slut står modellen färdig, men i samma veva händer det som brukar hända när man bygger lego, man tappar intresset. Det är roligare att bygga än att leka med det färdigbyggda. När kalaset är slut åker Mia (min andra syster) med till centralen. Hon bor i Trollhättan (eller var det uddevalla?, nä, Trollhättan!). Hon berättar att hon vill ner och hälsa på farsan. Jag säger att det vill jag också, vi kanske kan åka samtidigt. Vi bestämmer att vi skall höras av i veckan så får vi se när och hur vi kan åka. På väg hem passerar jag Coop på backaplan för att köpa lite frukost tills imorgon.

När jag kommer hem och säger att jag skall laga lite mat säger Inger att hon har mat över som står i kylen. Man tackar ju inte nej till gratis mat! Det är pannbiffar och potatis med stark pepparsås, Mmm! Som vanligt fastnar jag framför TV'n en stund. Sen kommer jag på att jag nog bör gå och lägga mig i tid. Klockan är då bara några minuter över 22. Jag vill "bara" blogga först. Speciellt eftersom jag inte hann med det igår kväll. När skall jag lära mig. Bloggandet tar sin lilla tid. Nu kommer jag ihåg hur det var när jag skrev blogg senast, då Elén låg på sjukhus efter olyckan. Det tog 10x längre tid än man trodde. Nä, nu får det vara nog. Jag behöver min skönhetssömn, för imorgon fyller jag år - 42 år. Om man läst "Liftarens guide till galaxen" så vet man ju vad det talet står för. Meningen med livet, universum och allt!