Dag 7: Tillbaka i Sverige!

Vojne, vilken tur vi tagit. Planeringen vi så noga gått igenom förkastades helt efter ett samtal med killen i receptionen vid campingen. Han tycke det var mycket bättre att vi åkte genom Finland till Nordkap först, sen ta vägen om Treriksröset på vägen hem. På detta sätt åkte vi inte så långt på samma väg. Vi tyckte att det lät som en bra idé.

Vi åkte iväg strax efter 9, eftersom affären öppnade 9 och vi behövde proviantera. Resan började med att vi tog E8 mot Palojoensuu. Sen väg 93 in i Norge, via Kautokeino. Vidare på väg 92 till Karasjok. Där tog vi E6 via Laxelv till Russenes. Sen blev det E96 resten av vägen till Nordkap. Vi var framme strax före 18.

Hemvägen började med E96, men vi svängde av på E6 mot Alta isället. Sen följde vi den hela vägen ner till Skibotn där vi svängde av mot Treriksröset. Dom billiga stugorna var slut, hotell var för dyrt och tält för kallt, så vi åkte tillbaka till Karesuando. Klockan hann bli 21 innan vi var framme.

Nu sitter vi ännu igen och väntar på att affären skall öppna. Sen bär det äntligen av mot Treriksröset igen! Denna gång är planen att åka tillbaka in i Norge, ta vägen via Narvik till Kiruna. Vi får väl se om vi hinner in i Sverige till kvällen. Om inte blir det glapp i bloggandet igen.

Innan alla går i taket: det kommer mer detaljerad bloggning senare. Just nu hinner jag inte. Bilder blir det dock sparsamt med. Jag har nästan uteslutande tagit bilder ned den "stora" kameran och dom kan jag inte få in i telefonen.

Edit: Som ni märker har jag redan petat in dom saknade dagarna. Tyckte ändå att det var bäst att behålla denna artikel som den var.

Dag 6: Saknade delar av resan nr 2

När vi vaknade upp efter natten i stugan nästan ända längst ute på Nordkap, kändes det lite som att resans höjdpunkt redan var nådd. Visst, vi hade Treriksröset kvar, men Nordkap kändes snäppet häftigare att ha varit vid. I alla fall var det så för mig. Nu var det alltså dags att köra hemmåt mot Sverige igen, fast denna gång utefter vägen mer mot nord-väst. Vi tankade på Statoilen som låg där man svände av från vår tidigare väg och körde nu i början en hel del över fjällen. Upp, upp, upp gick det, men efter ett tag så gick det utför igen. Det småregnade ibland så vi fick passa in lunchen i en av uppehållen. Vi stannade lite småtråkigt på en p-plats direkt utefter vägen.

När vi kom ner mot havet igen såg man äntligen vyerna man sett på bild om fjordarna i Norge. Snötäckta berg i fjärran som reste sig upp ur havet, vägar som slingrade sig utefter bergssidorna, vattenfall som föll högt upp på bergssluttingarna. Vi satt mestadels och bara gapade över den fina utsikten. Samtalsämtet blev mestadels "Åååh, kolla där" eller "Ohh, vilken utsikt". Tyvärr var det inte alltid bara att stanna när man såg en speciellt vacker vy, så vi tog bilder genom rutan på bilen. Bättre med en dålig bild än ingen alls, resonerade vi.

Vägen slingrade sig ibland runt så man tvärs över en fjord såg vägen man skulle åka på lite senare. Ibland gick vägen upp över fjällen för att ta en genväg till en fjord på andra sidan. När vi kom fram till Skibotn, stället där vägen delade sig mot Sverige och Treriksröset, började klockan bli lite sent. Vi tänkte att det var viktigare att hinna fram i tid så vi hoppade över nån längre matpaus utan åt sånt vi kunde äta direkt i bilen under färd. Vägen upp utefter älven till Kilpisjärvi (byn och sjön jämte Treriksröset) var helt underbart vacker den också. Från fjordlandskap till Norrlands myrmarker på nån timme. Snacka om att landskapet förändrades under dom 5 milen.

När vi så äntligen kom fram till Kilpisjärvi var det lite typiskt att dom inte hade några stugor lediga. Vi spanade in campingplatserna men dom såg ut att vara för fakirer. Vad skulle vi göra? Tja, det var ju 10 mil till Karesuando och det var ju ingen sträcka nu när man ändå åkt över 250 mil. Vi tog sats och Christian fick agera rallyförare ett tag, för jag hade fått huvudvärk och kände mig allmänt dassig (troligtvis av att jag inte ätit eller druckit ordentligt). Han pinnade i alla fall på bra så vi hann fram till Karesuando bara några minuter innan 21. Givetvis stängde receptionen 22 så vi hade inte behövt skynda oss. Vi fick samma stuga som vi hade sist. Jag käkade och drack en del innan vi kröp till kojs.

Dag 5: Saknade delar av resan nr 1

Jag lovade ju att beskriva delar av resan som blev utelämnade på grund av att jag inte kunde blogga när vi var i Finlad & Norge. Här kommer första delen av det:

Vi lämnade som redan nämnt Karesuando för att åka en östlig väg direkt till Nordkap. Först var det ju inplanerat att åka till Treriksröset först, men vi kom på bättre tankar efter ett samtal med killen i receptionen på campingen. För att slippa växla pengar köpte vi mat som gick att spara innan vi åkte.

Första stoppet blev utefter en älv någonstans mellan Kautokeino och Karasjok. Myggorna attakerade oss direkt men vi var beredda med myggsprayen. Vi fick stå vid bilen och laga ärtsoppa under tiden som vi duckade in i bilen när det kom regnskurar. Ett antal mil därefter kom vi till en bra mycket bättre rastplats, komplett med sittplatser och solsken. Hade man bara vetat så...

I Karasjok stannade vi till vid en turistinformation och en bankomat. Vi fick en turistkarta över norra Norge samt hämtade ut lite Norska pengar. Staden var förvånansvärt stor för att vara så här långt ut i tassemarkerna. Vägen senare ner mot Laxelv blev lättkörd, det sluttade neråt mest hela tiden. Bra för bränsleförbrukningen! Nere vid havet låg den på 3,2 l/100km.

Nu började vägen bli intressanet. Vi åkte mellan havet och bergen vidare ut mot Russenes (Leaibevuotna som det också verkar heta). På vägen passerade vi några gånger får som gick och betade i vägkanten. Dom var helt orädda för bilarna och vissa låg till och med och sov på vägen. Mitt i vägbanan! Vi passerade den sista Statoil innan Nordkap (som vi hittade i alla fall) vid Russenes. Vägen fortsatte utefter havet mot Nordkap. Ett antal tunnlar fick vi åka igenom först. Snacka om tunnlar! Tvåfilig, mörk, fuktig, dimmig och lite dassigt ventilerad. Rätt som det var kunde det även dyka upp en cyklist där inne, så man fick verkligen ha koll på körningen.

Vi visste att en av de längsta tunnlarna skulle ha vägtull, men inte vad det skulle kosta. När vi passerat en tunnel som gick under fjorden mellan fastlandet och den ö som Nordkap ligger på, dök betalstationen upp - kostnad:strax under 200 NOK. Tunneln var helt otroligt. Först en brant backe rakt ner i berget i ungefär 2 km, sen en liten bit plan mark, sen 2 km brant backe upp igen. Stackars cyklister som måste ta sig igenom där!

I Skipsfjord passerade vi en stor anläggning med hotell, camping och stugor. Bra ställe att övernatta på, tänkte vi och åkte vidare (visa av missödet i Sala borde vi åkt in och beställt hytte först, innan vi fortsatte till Nordkap). Nu mot slutet så gick vägen inte längre vid havet utan över kalfjället. Landskapet var helt fantastiskt. Vi såg även snöfläckar här och var.

Så kom vi så äntligen till det ultimata målet med vår resa, Nordkap. Där låg såklart ännu en betalstation och nu ville dom ha 200 NOK / person. Biljetten gällde dock i två dagar men det var ändå lite väl saftigt. Vi betalade, parkerade, klev ur och höll nästan på att blåsa bort. Jisses vad det blåste. Dock misstänker jag att om vi frågat dom som jobbade där så hade som nog bara skakat på huvudet och sagt att det här var väl inget. Vi gick fram till ett monument som stod på udden och gjorde turistgrejen - plåta varandra ståendes på fundamentet. Både jag och Christian passade på att ringa hem och berätta var vi var - världens ände!

Eftersom vi var lite småhungriga gick vi tillbaka till bilen och åt lite, sen gick vi tillbaka in i byggnaden och upptäckte en massa som vi missat första gången. Det fann en gång utsprängd i berget som ledde fram till Kings View, en stor amfiteaterliknande restaurang/nattklubb med altan ut mot ishavet. Gissa om det var häftigt att stå ute på den och blicka ut mot det tomma havet. Vädret var lite för dåligt för att kunna se speciellt långt, men det var mäktigt i alla fall. Här har dom tydligen jippon på kvällarna och tittar på när solen nästan går ner i havet innan den går upp igen.

När vi sett oss mätta på utsikten hoppade vi in i bilen igen och begav oss tillbaka till stugorna vi sett på väg hit. Gissa om det var fullt? Såklart! Tur i oturen var att tjejen i receptionen visste att det fanns stugor lediga längre ut mot Nordkap. Hon ringde dit och beställde en stuga åt oss och vi brummade iväg dit på en gång. 450 NOK kostade den. Den natten var den kallaste, men det var inte så farligt. Vi hade ju varma sovsäckar både jag och Christian. Så somnade vi och första dagen i Norge gick mot sitt slut.

Dag 4: Karesuando

Jisses vilken dålig väg det var mellan Vittangi och Karesuando. I övrigt har vägarna varit riktig bra, till och med bättre än dom hemma i Göteborg. Vägarbetet som sträckte sig nån mil efter Vittangi gjorde inte saken bättre. Den sista biten innan vi kom fram till Karesuando var som tur var riktigt bra.

Vi orkade inte åka vidare när vi väl kommit fram till Karesuando. Vi tyckte även att det var bättre att campa i Sverige eftersom vi inte hade några euro. Campa och campa, det blev en stuga i natt igen. Stugorna kostade bara 200:- så det kändes som ett lätt val. Speciellt efter att vi stannat på en rastplats utefter vägen för att kissa och nästan blivit uppätna av myggor, knott och andra blodsugare.

Planen för imorgon är att åka från stugan vid 9-tiden mot Kilpisjärvi. Det går en båt 12:00 därifrån till treriksröset, som vi hade planerat att åka med. Det är ungefär 10 mils bilväg här från Karesuando till dit. Sedan tar vi apostlahästarna tillbaka till bilen. Det skall tydligen vara ca 1.1 mil att gå mellan treriksröset och Kilpisjävi.

Nu blir det inget mer bloggande förrän vi är tillbaka i Sverige igen om några dagar. Håll tummarna att vädret blir bra!

Dag 4: Polcirkeln

Sådärja, då var polcirkeln passerad. Nu är jag snart så långt norrut som jag någonsin varit. RajRaj!

Dag 4: Norrland!!!

En bit utanför Överkalix fanns det en rastplats precis vid en älv. Givetvis var vi tvugna att stanna för att insupa atmosfären. En liten bit senare kom vi fram till ett matställe. Eftersom det var lunchdags stannade vi till där och käkade. Alla pratade norrländska, så vi satt mest och bara lyssnade. Nu känns det som att vi är i norrland på riktigt!

Dag 4: Ännu en strålande morgon

Christian vaknade som vanligt redan före 7. Jag gick inte upp förrän strax före 8. Det blev en repris på gårdagens fixande. Denna gången var vi lite mer nogranna när vi städade. Det kommer nämligen folk som inspekterar så man städat ordentligt.

Idag blir etappmålet byn man utgår ifrån till treriksröset (om vi hinner). När vi närmar oss gränsen kommer jag stänga av data-delen av telefonen. Man här ju hört skräckhistorier om folk som fått flera tusen i telefonräkning när dom surfat med mobilen i utlandet. Möjligtvis blir det en bloggning till. Blir det inte det så drar jag igång det igen när vi är tillbaka i Sverige. Beroende på om vi åker till Nordkap kan det ta några dagar.

Treriksröset here we come!!!

Dag 3: Skellefteå camping

Vi fick till slut tåg på någon vid campingen i Piteå som vi först planerat att åka till. Tyvärr var deras stugor fulla och receptionen stängde 21. Eftersom vi skulle våra där en bit efter 21, stannade vi till på en rastplats och gjorde en ny planering. Vi valde Skellefteå isället. Campingen var 4-stjärnig och dom hade lediga stugor.

Vi körde vidare förbi en massa vägarbeten. Dom håller på att bygga om vägarna till 2+1 vägar med wire-räcken mellan. Trafiken var fortsatt lugn och gles. Vädret var underbart. Det hade även slutat blåsa så bränsleförbrukningen förbättrades en aning. Jag körde hela etappen själv idag. Kände mig inte alls trött på att köra, fick bara lite ont i hälen...

Vi kom fram till campingen ca halv 9. Stugan var lite större än den igår, men lutade å andra sidan rätt kraftigt. Vi packade ur bilen, fixade kvällsmat, bloggade och gick sen och lade oss. Klockan hann bli 22:30 innan vi kom isäng. Hoppas vädret håller i sig!

Dag 3: Star Wars i Örnsköldsvik

Ännu ett av målen på resan. Den stora utställningen av rekvisita och annat från de 6 Star Wars filmerna. Jag såg på Landet runt på TV för ett tag sedan. Där hade dom ett inslag om hur det kom sig att den internationellt kända Star Wars utställningen kunde komma till en sån liten stad som Örnsköldsvik. Jag kollade med ett halvt öga men lade ändå på minnet vad jag sett. När det sedan var dags för norrlandsresan var det givet att det krävdes ett stopp i Örnsköldsvik.

Alldeles i utkanten av stan har friluftsmagasinet en outlet. Christian hade nog nästan hoppat ur bilen om jag inte kört in där. Vi strosade runt ett tag men hittade inte något från själva outleten som vi ville ha. Däremot hittade jag ett nytt bältte och Christian en keps.

Väl framme i stan guidade GPS:en oss först fel. Det gick bättre när vi såg skyltarna till utställningen som dom hade satt upp. Det var lite smådyrt att gå in, 150:- kostade det. Utställningen var spridd i 4 våningar och alla föremål stod i glasmontrar. Belysningen var sparsam med många riktade spotlights. Detta gjorde att man man antingen fick reflexer från blixten eller spotarna. Helt kasst! Jag försökte så gott det gick utan blixt, men resultatet blev sådär.

Efter Ö-vik började vi köra mot övernattningsstället i Piteå. Enligt GPS:en skulle vi våra framme 21:20. Vi försökte ringa campingen men det var upptaget hela tiden. Vi körde på i alla fall och försökte ringa lite då och då. Vädret var fint och trafiken obefintlig.

Dag 3: Högakustenbron

Ett av våra stora mål nådde vi under dagen. Både jag och Christian ville se Högakustenbron. Den var enormt maffig. Det kommer kännas så mesigt och futtigt i framtiden när man kör över Älvsborgsbron. Pylonerna på bron är ju nästan dubbelt så höga som dom på Älvsborgsbron (182 mot 107 om jag minns rätt)

Vi stannade till vid ett rastställe precis efter bron. Där låg ett fint hotell med restaurang också. Eftersom det var lunchdags för oss gick vi in på restaurangen och beställde mat. Christian tog fisksoppa och jag en hamburgare. Priserna var rätt ok för att våra på en "fin" restaurang. Jag betalade 129:- och Christian 98:-

Efter lunchen var det dags att ge sig av mot nästa mål - Örnsköldsvik. Idag var det i alla fall riktigt bra väder, så det var mycket roligare att köra. Det enda man skulle kunna klaga på vore väl i så fall att det blåste så mycket motvind att bränsleförbrukningen stannade på 3.8L / 100Km.

Dag 3: Solsken och vackert väder

Christian vaknade redan innan 7 på morgonen. Jag låg kvar men han gick upp och duschade. När han kom tillbaka insåg han att han nog var lite mer trött i alla fall. Han valde att sympatisova en stund till. Vi gick slutligen upp vid 8-tiden. Då duschade jag.

Frukosten klarades av på 15 minuter, därefter städade vi stugan, lämnade in nyckeln och begav oss iväg mot nästa mål - Högakustenbron! Precis utanför Sundsvall hade dom ett stort köpcenter med en Media Markt. Christian behövde köpa en väska till sin kamera och jag behövde en USB-kabel till min. Jag passade även på att köpa nya laddbara batterier, för dom jag hade med mig visade sig vara helt kassa. Passar på att blogga från parkeringsplatsen, nu när det är bra 3G-täckning.

Dag 2: Ankarmons camping i Iggesund

Efter halvfiaskot i Sala som ändå slutade med att vi blev nöjda, kämpade vi vidare genom ännu mera regn mot Gävle. Vi hade först tänkt att inte åka vidare utan övernatta någonstans där. Jag googlade efter campingplatser men ingen dök upp i Gävle!? Jag kollade då upp utefter kusten. Där fanns det flera stycken. På andra försöket hittade vi en som hade stugor som var lediga. Ankarmon i Iggesund.

Vi körde så snabbt vi vågade genom hällregnet och var framme strax före 20. Vi blev en aning förvånade när stugan kostade 180:-. Inte per person utan totalt! Det var ju visserligen bara en stuga med två sängar, 2 stolar och ett bord - inget mer. Men helt klart värt 90:- / person. Camping för tält kostar väl mer än det på vissa ställen.

Vi gick till en Preem tapp som låg 2 minuter från campingen. Där köpte vi lite pålägg till brödet vi hade. Sen käkade vi kvällsmackor och lyssnade på musik. Nu ligger vi här, mätta och nöjda. Innan vi gör oss klara för natten passar jag på att blogga. Natti, natti!

Dag 2: Sala silvergruva

Vi kämpade oss igenom regnskurarna för att komma fram till Sala. Mat käkade vi på ett värdshus utefter vägen. Givetvis kom vi fram bara några minuter för sent. Jag hade passat på att googla fram information om gruvan när vi stannade och käkade. Dom hade en tur till 155 meter som verkade häftig. 14:00 skulle den gå, men vi var där bara några minuter innan och var tvugna att byta kläder innan vi kunde gå in. Nästa tur gick 15:00, så vi bestämde oss för att vänta tills dess. Givetvis klantade vi till det och gick inte för att köpa biljetter förrän 25-30 minuter innan. Gissa om det var fullt på den turen..

Griniga över att ha missat 155-meters turen fick vi nöja oss med 60-meters varianten istället. Så här i efterhand kan man säga att den inte var fy skam. Helt ok för 100:- / person. Den andra turen skulle kostat 200:-

Jag försökte blogga innan vi gick ner i gruvan men det blev något fel så det kom aldrig iväg.

Dag 2: Slussarna vid Bjurbäcken

*Gäsp* Vi gick upp strax före 7 på morgonen. Sen pillade vi i ordning frukosten, packade bilen, kollade kartan, sätt och tjôtade ett tag, innan vi till slut åkte iväg strax före 9. Lej hade tipsat om slussarna i Bjurbäcken, så det fick bli första stoppet för dagen. Innan vi kom fram fick vi köra säkert 2 mil på grusvägar. Vi får ta det som en övning inför vägarna i norrland...

Nu efter Bjurbäcken blir nästa planerade stopp Sala silvergruva (om inget roligare dyker upp på vägen).

Dag 1: Nattlogi hos Lej

Vi kom till slut fram till Lejs sommarstuga efter nån mil på grusväg. Den låg jättefint mitt i en trollskog, inte långt från en liten sjö. Lej hade förberett grillspett och kört igång grillen så vi fixade bara lite sallad med grönsakerna vi köpt i Karlstad. Mmm!

Vi blev guidade runt stället och fick då reda på hur mycket jobb det låg bakom att det såg ut som det gjorde. Många timmar var det... Vi tog även en liten kvällspromenad i området. Sjön var väl på gränsen att kallas sjö. Härlanda tjärn är mycket större men heter bara tjärn, så denna sjön borde verkligen inte heta sjö. Lej pekade ut en massa stugor och hus som släktingar till honom varit med och byggt.

Efter promenaden tittade vi på lite bilder tagna på huset under olika delar av renoveringen. Till slut var det så dags att göra sig i ordning inför första natten på vår resa mot treriksröset. Klockan blev lite väl mycket innan vi kom i säng, så vi får hoppas vi kommer i väg i tid i morgon bitti. Natti, natti.

Dag 1: Akvedukten i Håverud

När vi kom åkandes på 45:an såg vi en skylt som lockade med "Akvedukt". Självklart var vi bara tvugna att åka dit. Jag kommer ihåg att jag var här med min (dåvarande) morbror, Erling. Det var mer än 30 år sedan, för min kusin Johan var inte född. Akvedukten såg dock ut precis likadant som jag kom ihåg den. Vägen efter Håverud kom jag däremot inte ihåg, den var värre än Balder på Liseberg.

Vi tog oss dock igenom strapatserna och kom helskinnade fram till Karlstad. Solen lös med sin frånvaro, men regnet föll stilla över staden. Strax innan vi kom hit passerade vi världens åskskurar. Det gick i knappt 50 på en 90-väg. Vi skall handla lite grönsaker här i Karlstad, till grillningen hos Lej. Christian är just nu inne på Hemköp och jag passar på att blogga.

Ahh, just det. Jag måste ju berätta om alla gamla fina bilar vi har passerat på vägen hit. Jag här bestämt för mig att jag läste något om att det skulle våra en veteranbilsträff i Backamo. Antagligen tog den slut idag för det dräller av dom runt Lilla Edet. Christian försökte ta kort på en av dom, men det gick sådär. Fräcka var dom i alla fall!

Dag 1: Avfärd från Göteborg

Då var man äntligen färdig för att starta resan mot Norrland och treriksröset. Vi kom iväg innan 12 i alla fall. Nu skall vi först stanna till på biltema för att köpa en reservdunk och ett grenuttag för 12v:en. Sen skall vi tanka på jet. Först därefter bär det av!