Dag 5: Saknade delar av resan nr 1

Jag lovade ju att beskriva delar av resan som blev utelämnade på grund av att jag inte kunde blogga när vi var i Finlad & Norge. Här kommer första delen av det:

Vi lämnade som redan nämnt Karesuando för att åka en östlig väg direkt till Nordkap. Först var det ju inplanerat att åka till Treriksröset först, men vi kom på bättre tankar efter ett samtal med killen i receptionen på campingen. För att slippa växla pengar köpte vi mat som gick att spara innan vi åkte.

Första stoppet blev utefter en älv någonstans mellan Kautokeino och Karasjok. Myggorna attakerade oss direkt men vi var beredda med myggsprayen. Vi fick stå vid bilen och laga ärtsoppa under tiden som vi duckade in i bilen när det kom regnskurar. Ett antal mil därefter kom vi till en bra mycket bättre rastplats, komplett med sittplatser och solsken. Hade man bara vetat så...

I Karasjok stannade vi till vid en turistinformation och en bankomat. Vi fick en turistkarta över norra Norge samt hämtade ut lite Norska pengar. Staden var förvånansvärt stor för att vara så här långt ut i tassemarkerna. Vägen senare ner mot Laxelv blev lättkörd, det sluttade neråt mest hela tiden. Bra för bränsleförbrukningen! Nere vid havet låg den på 3,2 l/100km.

Nu började vägen bli intressanet. Vi åkte mellan havet och bergen vidare ut mot Russenes (Leaibevuotna som det också verkar heta). På vägen passerade vi några gånger får som gick och betade i vägkanten. Dom var helt orädda för bilarna och vissa låg till och med och sov på vägen. Mitt i vägbanan! Vi passerade den sista Statoil innan Nordkap (som vi hittade i alla fall) vid Russenes. Vägen fortsatte utefter havet mot Nordkap. Ett antal tunnlar fick vi åka igenom först. Snacka om tunnlar! Tvåfilig, mörk, fuktig, dimmig och lite dassigt ventilerad. Rätt som det var kunde det även dyka upp en cyklist där inne, så man fick verkligen ha koll på körningen.

Vi visste att en av de längsta tunnlarna skulle ha vägtull, men inte vad det skulle kosta. När vi passerat en tunnel som gick under fjorden mellan fastlandet och den ö som Nordkap ligger på, dök betalstationen upp - kostnad:strax under 200 NOK. Tunneln var helt otroligt. Först en brant backe rakt ner i berget i ungefär 2 km, sen en liten bit plan mark, sen 2 km brant backe upp igen. Stackars cyklister som måste ta sig igenom där!

I Skipsfjord passerade vi en stor anläggning med hotell, camping och stugor. Bra ställe att övernatta på, tänkte vi och åkte vidare (visa av missödet i Sala borde vi åkt in och beställt hytte först, innan vi fortsatte till Nordkap). Nu mot slutet så gick vägen inte längre vid havet utan över kalfjället. Landskapet var helt fantastiskt. Vi såg även snöfläckar här och var.

Så kom vi så äntligen till det ultimata målet med vår resa, Nordkap. Där låg såklart ännu en betalstation och nu ville dom ha 200 NOK / person. Biljetten gällde dock i två dagar men det var ändå lite väl saftigt. Vi betalade, parkerade, klev ur och höll nästan på att blåsa bort. Jisses vad det blåste. Dock misstänker jag att om vi frågat dom som jobbade där så hade som nog bara skakat på huvudet och sagt att det här var väl inget. Vi gick fram till ett monument som stod på udden och gjorde turistgrejen - plåta varandra ståendes på fundamentet. Både jag och Christian passade på att ringa hem och berätta var vi var - världens ände!

Eftersom vi var lite småhungriga gick vi tillbaka till bilen och åt lite, sen gick vi tillbaka in i byggnaden och upptäckte en massa som vi missat första gången. Det fann en gång utsprängd i berget som ledde fram till Kings View, en stor amfiteaterliknande restaurang/nattklubb med altan ut mot ishavet. Gissa om det var häftigt att stå ute på den och blicka ut mot det tomma havet. Vädret var lite för dåligt för att kunna se speciellt långt, men det var mäktigt i alla fall. Här har dom tydligen jippon på kvällarna och tittar på när solen nästan går ner i havet innan den går upp igen.

När vi sett oss mätta på utsikten hoppade vi in i bilen igen och begav oss tillbaka till stugorna vi sett på väg hit. Gissa om det var fullt? Såklart! Tur i oturen var att tjejen i receptionen visste att det fanns stugor lediga längre ut mot Nordkap. Hon ringde dit och beställde en stuga åt oss och vi brummade iväg dit på en gång. 450 NOK kostade den. Den natten var den kallaste, men det var inte så farligt. Vi hade ju varma sovsäckar både jag och Christian. Så somnade vi och första dagen i Norge gick mot sitt slut.