Dag 7: Tillbaka i Sverige!

Vojne, vilken tur vi tagit. Planeringen vi så noga gått igenom förkastades helt efter ett samtal med killen i receptionen vid campingen. Han tycke det var mycket bättre att vi åkte genom Finland till Nordkap först, sen ta vägen om Treriksröset på vägen hem. På detta sätt åkte vi inte så långt på samma väg. Vi tyckte att det lät som en bra idé.

Vi åkte iväg strax efter 9, eftersom affären öppnade 9 och vi behövde proviantera. Resan började med att vi tog E8 mot Palojoensuu. Sen väg 93 in i Norge, via Kautokeino. Vidare på väg 92 till Karasjok. Där tog vi E6 via Laxelv till Russenes. Sen blev det E96 resten av vägen till Nordkap. Vi var framme strax före 18.

Hemvägen började med E96, men vi svängde av på E6 mot Alta isället. Sen följde vi den hela vägen ner till Skibotn där vi svängde av mot Treriksröset. Dom billiga stugorna var slut, hotell var för dyrt och tält för kallt, så vi åkte tillbaka till Karesuando. Klockan hann bli 21 innan vi var framme.

Nu sitter vi ännu igen och väntar på att affären skall öppna. Sen bär det äntligen av mot Treriksröset igen! Denna gång är planen att åka tillbaka in i Norge, ta vägen via Narvik till Kiruna. Vi får väl se om vi hinner in i Sverige till kvällen. Om inte blir det glapp i bloggandet igen.

Innan alla går i taket: det kommer mer detaljerad bloggning senare. Just nu hinner jag inte. Bilder blir det dock sparsamt med. Jag har nästan uteslutande tagit bilder ned den "stora" kameran och dom kan jag inte få in i telefonen.

Edit: Som ni märker har jag redan petat in dom saknade dagarna. Tyckte ändå att det var bäst att behålla denna artikel som den var.

Dag 6: Saknade delar av resan nr 2

När vi vaknade upp efter natten i stugan nästan ända längst ute på Nordkap, kändes det lite som att resans höjdpunkt redan var nådd. Visst, vi hade Treriksröset kvar, men Nordkap kändes snäppet häftigare att ha varit vid. I alla fall var det så för mig. Nu var det alltså dags att köra hemmåt mot Sverige igen, fast denna gång utefter vägen mer mot nord-väst. Vi tankade på Statoilen som låg där man svände av från vår tidigare väg och körde nu i början en hel del över fjällen. Upp, upp, upp gick det, men efter ett tag så gick det utför igen. Det småregnade ibland så vi fick passa in lunchen i en av uppehållen. Vi stannade lite småtråkigt på en p-plats direkt utefter vägen.

När vi kom ner mot havet igen såg man äntligen vyerna man sett på bild om fjordarna i Norge. Snötäckta berg i fjärran som reste sig upp ur havet, vägar som slingrade sig utefter bergssidorna, vattenfall som föll högt upp på bergssluttingarna. Vi satt mestadels och bara gapade över den fina utsikten. Samtalsämtet blev mestadels "Åååh, kolla där" eller "Ohh, vilken utsikt". Tyvärr var det inte alltid bara att stanna när man såg en speciellt vacker vy, så vi tog bilder genom rutan på bilen. Bättre med en dålig bild än ingen alls, resonerade vi.

Vägen slingrade sig ibland runt så man tvärs över en fjord såg vägen man skulle åka på lite senare. Ibland gick vägen upp över fjällen för att ta en genväg till en fjord på andra sidan. När vi kom fram till Skibotn, stället där vägen delade sig mot Sverige och Treriksröset, började klockan bli lite sent. Vi tänkte att det var viktigare att hinna fram i tid så vi hoppade över nån längre matpaus utan åt sånt vi kunde äta direkt i bilen under färd. Vägen upp utefter älven till Kilpisjärvi (byn och sjön jämte Treriksröset) var helt underbart vacker den också. Från fjordlandskap till Norrlands myrmarker på nån timme. Snacka om att landskapet förändrades under dom 5 milen.

När vi så äntligen kom fram till Kilpisjärvi var det lite typiskt att dom inte hade några stugor lediga. Vi spanade in campingplatserna men dom såg ut att vara för fakirer. Vad skulle vi göra? Tja, det var ju 10 mil till Karesuando och det var ju ingen sträcka nu när man ändå åkt över 250 mil. Vi tog sats och Christian fick agera rallyförare ett tag, för jag hade fått huvudvärk och kände mig allmänt dassig (troligtvis av att jag inte ätit eller druckit ordentligt). Han pinnade i alla fall på bra så vi hann fram till Karesuando bara några minuter innan 21. Givetvis stängde receptionen 22 så vi hade inte behövt skynda oss. Vi fick samma stuga som vi hade sist. Jag käkade och drack en del innan vi kröp till kojs.

Dag 5: Saknade delar av resan nr 1

Jag lovade ju att beskriva delar av resan som blev utelämnade på grund av att jag inte kunde blogga när vi var i Finlad & Norge. Här kommer första delen av det:

Vi lämnade som redan nämnt Karesuando för att åka en östlig väg direkt till Nordkap. Först var det ju inplanerat att åka till Treriksröset först, men vi kom på bättre tankar efter ett samtal med killen i receptionen på campingen. För att slippa växla pengar köpte vi mat som gick att spara innan vi åkte.

Första stoppet blev utefter en älv någonstans mellan Kautokeino och Karasjok. Myggorna attakerade oss direkt men vi var beredda med myggsprayen. Vi fick stå vid bilen och laga ärtsoppa under tiden som vi duckade in i bilen när det kom regnskurar. Ett antal mil därefter kom vi till en bra mycket bättre rastplats, komplett med sittplatser och solsken. Hade man bara vetat så...

I Karasjok stannade vi till vid en turistinformation och en bankomat. Vi fick en turistkarta över norra Norge samt hämtade ut lite Norska pengar. Staden var förvånansvärt stor för att vara så här långt ut i tassemarkerna. Vägen senare ner mot Laxelv blev lättkörd, det sluttade neråt mest hela tiden. Bra för bränsleförbrukningen! Nere vid havet låg den på 3,2 l/100km.

Nu började vägen bli intressanet. Vi åkte mellan havet och bergen vidare ut mot Russenes (Leaibevuotna som det också verkar heta). På vägen passerade vi några gånger får som gick och betade i vägkanten. Dom var helt orädda för bilarna och vissa låg till och med och sov på vägen. Mitt i vägbanan! Vi passerade den sista Statoil innan Nordkap (som vi hittade i alla fall) vid Russenes. Vägen fortsatte utefter havet mot Nordkap. Ett antal tunnlar fick vi åka igenom först. Snacka om tunnlar! Tvåfilig, mörk, fuktig, dimmig och lite dassigt ventilerad. Rätt som det var kunde det även dyka upp en cyklist där inne, så man fick verkligen ha koll på körningen.

Vi visste att en av de längsta tunnlarna skulle ha vägtull, men inte vad det skulle kosta. När vi passerat en tunnel som gick under fjorden mellan fastlandet och den ö som Nordkap ligger på, dök betalstationen upp - kostnad:strax under 200 NOK. Tunneln var helt otroligt. Först en brant backe rakt ner i berget i ungefär 2 km, sen en liten bit plan mark, sen 2 km brant backe upp igen. Stackars cyklister som måste ta sig igenom där!

I Skipsfjord passerade vi en stor anläggning med hotell, camping och stugor. Bra ställe att övernatta på, tänkte vi och åkte vidare (visa av missödet i Sala borde vi åkt in och beställt hytte först, innan vi fortsatte till Nordkap). Nu mot slutet så gick vägen inte längre vid havet utan över kalfjället. Landskapet var helt fantastiskt. Vi såg även snöfläckar här och var.

Så kom vi så äntligen till det ultimata målet med vår resa, Nordkap. Där låg såklart ännu en betalstation och nu ville dom ha 200 NOK / person. Biljetten gällde dock i två dagar men det var ändå lite väl saftigt. Vi betalade, parkerade, klev ur och höll nästan på att blåsa bort. Jisses vad det blåste. Dock misstänker jag att om vi frågat dom som jobbade där så hade som nog bara skakat på huvudet och sagt att det här var väl inget. Vi gick fram till ett monument som stod på udden och gjorde turistgrejen - plåta varandra ståendes på fundamentet. Både jag och Christian passade på att ringa hem och berätta var vi var - världens ände!

Eftersom vi var lite småhungriga gick vi tillbaka till bilen och åt lite, sen gick vi tillbaka in i byggnaden och upptäckte en massa som vi missat första gången. Det fann en gång utsprängd i berget som ledde fram till Kings View, en stor amfiteaterliknande restaurang/nattklubb med altan ut mot ishavet. Gissa om det var häftigt att stå ute på den och blicka ut mot det tomma havet. Vädret var lite för dåligt för att kunna se speciellt långt, men det var mäktigt i alla fall. Här har dom tydligen jippon på kvällarna och tittar på när solen nästan går ner i havet innan den går upp igen.

När vi sett oss mätta på utsikten hoppade vi in i bilen igen och begav oss tillbaka till stugorna vi sett på väg hit. Gissa om det var fullt? Såklart! Tur i oturen var att tjejen i receptionen visste att det fanns stugor lediga längre ut mot Nordkap. Hon ringde dit och beställde en stuga åt oss och vi brummade iväg dit på en gång. 450 NOK kostade den. Den natten var den kallaste, men det var inte så farligt. Vi hade ju varma sovsäckar både jag och Christian. Så somnade vi och första dagen i Norge gick mot sitt slut.

Dag 4: Karesuando

Jisses vilken dålig väg det var mellan Vittangi och Karesuando. I övrigt har vägarna varit riktig bra, till och med bättre än dom hemma i Göteborg. Vägarbetet som sträckte sig nån mil efter Vittangi gjorde inte saken bättre. Den sista biten innan vi kom fram till Karesuando var som tur var riktigt bra.

Vi orkade inte åka vidare när vi väl kommit fram till Karesuando. Vi tyckte även att det var bättre att campa i Sverige eftersom vi inte hade några euro. Campa och campa, det blev en stuga i natt igen. Stugorna kostade bara 200:- så det kändes som ett lätt val. Speciellt efter att vi stannat på en rastplats utefter vägen för att kissa och nästan blivit uppätna av myggor, knott och andra blodsugare.

Planen för imorgon är att åka från stugan vid 9-tiden mot Kilpisjärvi. Det går en båt 12:00 därifrån till treriksröset, som vi hade planerat att åka med. Det är ungefär 10 mils bilväg här från Karesuando till dit. Sedan tar vi apostlahästarna tillbaka till bilen. Det skall tydligen vara ca 1.1 mil att gå mellan treriksröset och Kilpisjävi.

Nu blir det inget mer bloggande förrän vi är tillbaka i Sverige igen om några dagar. Håll tummarna att vädret blir bra!

Dag 4: Polcirkeln

Sådärja, då var polcirkeln passerad. Nu är jag snart så långt norrut som jag någonsin varit. RajRaj!

Dag 4: Norrland!!!

En bit utanför Överkalix fanns det en rastplats precis vid en älv. Givetvis var vi tvugna att stanna för att insupa atmosfären. En liten bit senare kom vi fram till ett matställe. Eftersom det var lunchdags stannade vi till där och käkade. Alla pratade norrländska, så vi satt mest och bara lyssnade. Nu känns det som att vi är i norrland på riktigt!

Dag 4: Ännu en strålande morgon

Christian vaknade som vanligt redan före 7. Jag gick inte upp förrän strax före 8. Det blev en repris på gårdagens fixande. Denna gången var vi lite mer nogranna när vi städade. Det kommer nämligen folk som inspekterar så man städat ordentligt.

Idag blir etappmålet byn man utgår ifrån till treriksröset (om vi hinner). När vi närmar oss gränsen kommer jag stänga av data-delen av telefonen. Man här ju hört skräckhistorier om folk som fått flera tusen i telefonräkning när dom surfat med mobilen i utlandet. Möjligtvis blir det en bloggning till. Blir det inte det så drar jag igång det igen när vi är tillbaka i Sverige. Beroende på om vi åker till Nordkap kan det ta några dagar.

Treriksröset here we come!!!